Jag vill inte köpa sex

oktober 13, 2009

Centerpartisten Fredrick Federley har lämnat en motion till riksdagen där han föreslår att sexköpslagen och kopplerilagen avskaffas. I en debattartikel i Aftonbladet gav han en kortfattad förklaring till sin motion. Det tog inte lång tid innan Gudrun Schyman och Veronica Palm gick till motattack. Ida Gabrielsson har tidigare i år propagerat mot avskaffande av nämnda lagar på Politikerbloggen.

Federley menar att det enda sexköpslagen åstadkommit är att stilla moralpanikens företrädare och ytterligare marginalisera prostituerade. Han frågar sig varför det är skillnad på prostitution och pornografi. Han säger att trafficking och påtvingad prostitution omfattas av andra lagar, och att sexköpslagen bara slår mot frivillig prostitution.

Schyman dribblar bort sig och pratar om nyliberala vindar, beklagar sig över att allt har blivit handelsvaror, och säger att prostitution inte har med sex att göra – det är en fråga om makt och ångesthantering. Köparen och säljaren söker båda makt genom prostitutionen och det hela passar perfekt i teorin om genuskontraktet. Hon fortsätter med att säga att om sexköpslagen avskaffas, då måste gymnasieutbildningar inom ämnet inrättas och jobb som sexarbetare ska anvisas på Arbetsförmedlingen.

Gabrielsson missar målet helt och tror att frågan handlar om att det skulle vara en rättighet att knulla. Hon fortsätter med att prata om män som hatar kvinnor och undrar om våldtäktslagstiftningen ska rivas upp också. Allt med en proppmätt pekpinneattityd som luktar medeltida prästerskap.

Palm är inte ens på rätt planhalva när hon sätter likhetstecken mellan prostitution och trafficking och säger att sexköp är att köpa sig rätten att kränka en annan människa.

Suck.

Nej, allt behöver inte nödvändigtvis bli handelsvaror för att människor av egen fri vilja tillåts ingå avtal med varandra, avtal som inte rör någon annan eller något annat än de inblandade parterna.

Jo, prostitution har med sex att göra. Det är exakt vad det handlar om. Genom att kriminalisera det skapas däremot andra attityder och helt andra förutsättningar.

Nej, det behövs inga gymnasieutbildningar för sexarbetare, och prostitution ska inte nödvändigtvis förmedlas av Arbetsförmedlingen. Som Blogge nämner, så tvingas du inte söka jobb som t.ex. militär eller porrfilmsaktör för att få behålla a-kassan. Prostituerad faller rimligtvis i samma kategori.

Nej, det är inte en rättighet att knulla. Det är inte heller en rättighet att förväxla prostitution och våldtäkt. Det bör däremot vara en rättighet att få göra vad man vill med sin egen kropp.

Nej, prostitution är inte trafficking, lika lite som lönearbete är slaveri.

Nej, du köper dig inte rätten att kränka en annan människa. Du köper sex. Jag är övertygad om att många tycker att det är mer kränkande att torka bajs och huka sig för slag och utsättas för aggressiva påhopp på demensboenden än att sälja sex. Synen på sexualitet som det heligaste heliga och idén om den oåterkalleliga offerstatusen är två saker som har en tendens att sammanstråla i en högst motbjudande människosyn.

Varför envisas dessa debattörer med att blanda ihop begreppen? Såväl Schyman som Gabrielsson fnyser åt påståenden att sexköpslagen är sprungen ur moralpanik. Ändå osar stora delar av deras resonemang av just detta. Gabrielsson pratar om kvinnans rätt till sin egen kropp som ett argument för sexköpslagen. Det är väl om något ett starkt argument mot lagen.

Dessutom undrar jag hur det kommer sig att pornografi inte anses vara prostitution. Det är ju definitivt fråga om sexuella tjänster mot betalning. Jag betvivlar inte att flertalet av ovanstående debattörer är motståndare till pornografi, men de ser det säkerligen inte som prostitution. Varför inte? För att det sköts som ett vanligt jobb? Med lön och sociala avgifter och.. vänta nu.. J’accuse!

Federleys motion kommer inte väcka gehör. De överbetalda inkompetenta idioter folkvalda som ska ta ställning kommer knappast våga trotsa de inhamrade idéerna om den smutsiga stackars utsatta horan prostituerade som måste gömmas så vi slipper se henne skyddas. Sveriges sexarbetare kommer fortsätta tvingas bedriva sin verksamhet i skydd av mörkret, utan insyn, utan rättigheter. Deras kunder kommer fortsätta att vara brottslingar, och kan därmed – i teorin – lika gärna låta bli att betala och spöa sexarbetaren om denne opponerar sig. De är ju redan brottslingar, så varför inte begå ännu ett brott? Alltså, i teorin – jag vill inte låta påskina att sexköpare är mer oärliga eller våldsamma än någon annan.

Vill vi hjälpa prostituerade – och jag anser att de behöver hjälp just på grund av rådande lagstiftning – så gör vi det bäst genom att legalisera prostitution, lyfta dem till ytan och inkludera dem i samhället, inte genom att förneka dem.

Jag vill inte köpa sex. Jag vill inte sälja sex. Jag har varken lust eller anledning att göra det. Måste det innebära att ingen annan vill det? Eller att det ska vara förbjudet enligt lag? Jag vill inte och behöver inte betala för sex, däremot kan jag eventuellt komma att behöva någon som torkar mitt bajs i framtiden.


Förkväll

oktober 12, 2009

Jag sitter hemma och sjuk med TV4:s Förkväll i bakgrunden.

De tre programledarna Höglund, Ryding och da Silva ställer korkade frågor till gästerna Charlotte Perelli och Micael Bindefeld. Att Elisabet Höglund nått pensionsåldern är smärtsamt uppenbart. I bakgrunden finner vi en skönt manlig kock som lagar mat och en lagom bögig stylist som förnyar en persons utseende. Ett rafflande reportage om folks sämsta felköp av kläder har kittlat mina kräkreflexer. Elin Kling svarar, i egenskap av modeexpert, på tittarnas frågor om mode.

Idag har jag lärt mig att man får blanda guld och silver. Skjut mig.


Myndighetspersoner

oktober 9, 2009

Jag var på banken idag och fick återigen uppleva något som länge irriterat mig – det påfrestande sävliga beteendet hos människor som arbetar på bank eller myndighet.

Vad är det som får dem att tro att det är okej att göra allt i en takt som man vanligtvis bara återfinner hos arbetstränande förståndshandikappade på Samhall? Vem har kommit med den obotligt korkade idén att bygga åtta kassor, men bara ha två av dem öppna? Vad är det för andra arbetsuppgifter som inte kan vänta som gör att de få kassor som är öppna ändå är obemannade hälften av tiden?

Myndigheter befinner sig i en monopolställning vad gäller de tjänster de tillhandahåller. Bankerna har närmast ett oligopol. Det finns ingen möjlighet att vända sig till någon annan om Försäkringskassan eller Skatteverket erbjuder dålig service. Att byta bank kan vara krångligt och leder bara till att en annan bank behandlar en som luft. Ska jag verkligen behöva ta deras skit? Jag har full förståelse för William Fosters sammanbrott.

En annan intressant detalj är att det finns ett speciellt utseende som följer med dessa arbeten också. Tänk efter nästa gång du besöker en bank eller en myndighet. Alla ser likadana ut.

Bubblare på rulla-tummarna-listan: bibliotek, fastighetsbolag.


Tala är silver, tiga är guld

oktober 9, 2009

Det har varit tyst här på sistone. Min tid har de senaste fyra veckorna upptagits av turné i Korea, Japan och Australien. Det var minst sagt överfett. Nu är jag hursomhelst hemma och peppad på att gnälla vidare. Woot!


Den kollektiva skulden

september 2, 2009

I och med den senaste tidens hetsiga diskussion kring Israel, judar och antisemitism har ett antal tankeprocesser satts igång hos mig. Jag har insett hur fantastiskt dålig kunskap jag haft om Israel och judarnas historia, och jag har – efter att ha ägnat historieböcker, tidningsartiklar och blogginlägg alldeles för mycket tid  – insett att det är något som inte riktigt stämmer i hela den här röran.

Låt mig inleda med en korthuggen och förenklad genomgång av området Palestinas historia.

Det tidigaste kända folket där var kanaanéerna, vars civilisation lade grunden till flera idag existerande städer. Sen kom filistéer och hebréer och körde bort dem. Hebréerna (judarna) upprättade kring år 1000 f.Kr. hebreiskt storrike. Josuas bok beskriver hur landet erövrades. Riket delades snabbt i två, Israel och Juda. Femhundra år senare kom babylonierna och lade vantarna på båda dessa. Judarna tvingades till exil i Babylon. Perserna lade strax därefter under sig hela Babylon, under vilkas styre – och religionsfrihet – judarna tilläts återvända till Palestina om de ville eller stanna kvar i Babylon, vilket många gjorde. Detta åtföljdes av att Alexander den store, ett par hundra år senare, lade under sig området, vilket i sin tur följdes av romarnas intåg. Sex-sjuhundra år senare tog muslimska araber över Palestina. På 1600-talet, åter tusen år senare, hamnade det under det Osmanska rikets kontroll.

Arabiska nationalister i Palestina kämpade i början av förra århundradet tillsammans med Storbritannien för att frigöra området från det osmanska väldet. Storbritannien lovade 1915 palestinierna att det skulle bli en oberoende arabisk stat. De erövrade området 1917. Samma år gav den brittiska utrikesministern ett löfte till Chaim Weizmann, som långt senare skulle komma att bli Israels första president, att ett judiskt nationalhem skulle upprättas i Palestina.

Efter första världskriget blev Palestina en internationell zon och ett brittiskt protektorat. Det hade då de senaste två-tretusen åren funnits mellan två och femton procent judar i området (exakt hur stor andel av befolkningen som var judar i området under det hebreiska storriket är för mig oklart). Fler judar flyttade in i området efter första världskriget. De skapade en paramilitär organisation, vilken idag med största sannolikhet skulle ansetts vara en så kallad terroristorganisation, för att slåss mot britter och araber.

Vid andra världskrigets utbrott migrerade allt fler judar till området. 1947 beslutade FN att området skulle delas mellan judar och araber, vilket inte var populärt hos araberna. Då det brittiska mandatet i området upphörde 1948, utropades Israel som en självständig stat. Kringliggande arabiska stater hjälpte palestinierna i ett anfallskrig mot Israel. Israel slog tillbaka och gick vinnande ur striden. Ett stort antal krig mellan Israel och kringliggande länder senare befinner vi oss i detta nu.

Vad vill jag då dra för slutsatser av detta?

Det judiska folket har fram till slutet av första världskriget och Balfourdeklarationen varit en relativt liten och stundtals obefintlig minoritet i området – möjligtvis med undantag för de femhundra år som Israel och Juda existerade – och det enda som stöder att området av hävd är deras är en religiös skrift.

Jag vill dessutom mena att Palestina historiskt inte är jämförbart med kolonier som Australien eller USA, där en ursprungsbefolkning (som i det här fallet då skulle varit judarna) trängts undan, kolonisatörernas befolkning vuxit explosionsartat och den ursprungliga befolkningen plötsligt blivit en minoritet. Jag menar att den judiska befolkningen aldrig varit särskilt närvarande i området, och vid de tillfällen den varit det så är det till följd av att det har varit just judarna som agerat kolonisatörer (missförstå mig rätt här – jag menar självfallet inte att det judiska folket har utgjort en kolonialmakt i ordets moderna betydelse).

Den kollektiva skulden har i frågan Israel/Palestina varit högst uppenbar, i synnerhet efter andra världskriget. Storbritannien agerade efter den då de skrotade sitt löfte till palestinierna och lovade sionisterna ett judiskt hem i Palestina. FN agerade efter den då de godkände delningen av Palestina i två stater.

Vad menar jag med den kollektiva skulden?

Jag avser den kollektiva skuld som hela världen verkar känna till judarna, efter sekel av förföljelse och bespottande, och i synnerhet den skuld som hela världen tycks känna efter Förintelsen.

Den svenska regeringen och riksdagen agerade tydligt enligt teorin om den kollektiva skulden då de – mot den svenska minoritetspråkskommitténs rekommendation – valde att inkludera jiddisch som ett av Sveriges officiella minoritetsspråk.

Det är lätt att anta en proppmätt hållning till det jag skriver, och tycka att jag förminskar judarnas lidande, att jag bagatelliserar den systematiska utrotningen av judar under andra världskriget. Att jag inte förstår den totala utsattheten judarna lider av.

Den är just den proppmättheten som visar exakt det jag vill komma till: judar är inte det enda utsatta folket i världen, eller ens det mest utsatta, även om många gärna vill låta påskina det. Romer, polacker, funktionshindrade och homosexuella hamnade även de i koncentrationslägren. Människor runtom i hela världen har hamnat under kolonialmakternas piskor. Kvinnor lever fortfarande under ett strukturellt patriarkalt förtryck. Homosexuella har förföljts genom alla tider och fortsätter att förföljas.

Med denna proppmätthet i ryggen verkar tydligen det mesta vara kosher. Tusentals år av antisemitism har konstruerat någon slags inbillad ofelbarhet hos Israel. Deras offerstatus har gett dem en slags helgonstatus som i förlängningen gett dem rätt. De har gett sig rätt. Med omvärldens medgivande.

Någon som inte väljer att utnyttja sin offerstatus för att hävda sin rätt, utan i stället använder den för att förstå andras utsatthet är ordförande i Judiska centralrådet, Lena Posner-Körösi. I en undersökning om svenska trossamfunds attityder till vigsel av samkönade par säger hon att ”som judar vet vi vad det innebär att vara utsatta för diskriminering. Då ska vi inte vara de som diskriminerar själva”. Nu är jag förvisso ingen anhängare av den befängda idén att bunta ihop diskriminerade människor till en homogen grupp, och därmed dela upp världen i gott och ont, men det är hursomhelst ett upplyftande uttalande.

Att placera ett helt folk i offerrollen hjälper dem föga. Genom att upprepat likställa judendom med offerstatus hamrar vi in en judisk underordning i folks medvetande.

Det är dags att avskriva skulden nu. Inte för omvärldens skull, utan för judarnas egen.


Som ett brev på posten

augusti 31, 2009

Metro rapporterar idag att olagliga droger transporteras helt fritt i landet. Folk gör affärer på stängda internetforum och substanserna skickas med Posten eller budfirmor.

Polisen gör vad de kan för att stoppa detta men ”Internet är ett jätteproblem”, menar Thomas Lundqvist, chef för narkotikaroteln på länskriminalpolisen i Stockholm.

Öh? Jag förbehåller mig rätten att tolka Lundqvist fritt. Internet är ett jätteproblem för att människor träffas i slutna forum? Ungefär som att det är ett jätteproblem att människor träffas bakom stängda dörrar? Ungefär som att det är ett jätteproblem att rätten till fri kommunikation kvarstår? Ungefär som att det är ett jätteproblem att våra gator inte är kameraövervakade? Ungefär som att det är ett jätteproblem att den egna fria viljan fortfarande existerar? Seriöst. När slog kalendern över från 2009 till 1984?

Posten säger att de inte kan kontrollera innehållet i de brev och paket de förmedlar, och hänvisar till posthemligheten.

Vänta nu. Har vi inte redan sett en lösning på det här problemet härom veckan? Med rådande rättspraxis borde det väl vara en smal sak att stänga det postkontor som är sist i kedjan innan de olagliga drogerna når mottagaren. På detta sätt stoppas paketen med olagligt innehåll. Så även all annan post, men det är förstås av mindre vikt.


Trådlös elektricitet

augusti 29, 2009

Jag såg precis en kort, men intressant, presentation av framstegen inom trådlös överföring av elektricitet.

Ge mig!


Bokbål nästa!

augusti 26, 2009

Det tycks inte finnas någon hejd på vansinnet.

Bit för bit faller det mer eller mindre kommunistiskt frihetliga Internet offer för girighetens diktatur. Korporationernas utökade makt och polisiära befogenheter för oss allt närmare en hyperkapitalistisk bizarroversion av det där som jag trodde att vi kommit överens om att det inte var en så bra idé.

Sverige går i likhet med andra neodiktaturer gladeligen med på att offra sina medborgares grundläggande rättigheter för att säkerställa att få fortsatt feta specialeffekter levererade till videobutiken – och jag säger videobutiken, för det tar väl några år till innan den amerikanska underhållningsindustrin förstår det här med Internets.

Mikael Zackrisson och Måns Jonasson sammanfattar båda situationen väl, så jag slipper.


Femåring stoppas från gymnastikträning

augusti 25, 2009

Sydsvenskan skriver om en femårig pojke som stoppas från gymnastikträning. Eller är det helt enkelt en femårig pojke som inte har de förkunskaper som krävs för anses lämplig att gå Motus-Saltos kurs i artistisk gymnastik?

Artikeln berättar ingenting om pojken. Femåringen kanske är rullstolsburen, gravt överviktig, saknar en arm eller – oavsett hur mycket pappan vill framhålla att sonen älskar gymnastik – är fantastiskt dålig på gymnastik.

Jag ställer mig dessutom frågande till att pojken uttryckt missnöje över att den grupp han gått i inte utmanat och stimulerat honom. Det låter inte som en femåring (med vissa undantag).

Med åtta platser i en kurs som är fysiskt krävande – och ja, barn i samma ålder skiljer sig från varandra, de befinner sig på olika nivåer i sin fysiska och mentala utveckling, det är ingen homogen grupp – är det självklart att kursledaren inte upplåter platserna till de som råkade anlända till uttagningen först. Det är också en självklarhet att en sådan kurs inte kan ha hur många deltagare som helst. Deltagarna måste hinna få stöd och uppmärksamhet om det ska finnas någon som helst vits med kursen, annars är det ingen grupp för artistisk gymnastik, utan en lekstuga med gymnastikredskap.

Varför väljer pappan ens att gå till Sydsvenskan med detta? Varför väljer han, och flera som kommenterat artikeln, att prata om elitism och utslagning av svaga barn? Vore det inte mer fruktsamt att be Motus-Salto att erbjuda mer avancerade eller varierade barngrupper? Eller hoppas pappan på att GK Motus-Salto magiskt ska skaka fram en plats till sonen så att han kan få känna på nederlaget att vara sämst i gruppen efter några veckor?


Reclaim Rosengård for teh win?

augusti 25, 2009

Arrangörerna av spektaklet meddelar på en presskonferens att det var en lyckad tillställning. Intressant att man anser att det är lyckat att vad Motkraft betecknar som meningsmotståndare i själva verket är de människor man utger sig för att representera. Jag skulle snarare kalla det som skedde för en ockupation.

Än mer intressant är hur lite fokus manifestationen/gatufesten faktiskt verkar haft på de faktiska problemen i fråga. Snarare än att behandla bostads- och invandringspolitik så angreps den autonoma anarkistiska rörelsens nemesis, Polisen. Utöver detta angreps fiender som Shell, McDonalds, 7Eleven, Preem, Skånetrafiken, Tandläkarmottagning Rosengårdrosengårdsborna själva och högtiden Ramadan.

Bra jobbat. Det var en sannerligen lyckad tillställning.