Archive for the 'Politik' Category

Dagens sifferexercis

mars 15, 2010

Programmet Agenda på SVT har presenterat ny statistik gällande det omdebatterade RUT-avdraget. Även Aftonbladet kör en TT-nyhet om saken.

Vad påstås nu dessa nya rafflande siffror säga? Jo, huvudsakligen nämns två saker: att endast sex promille av låginkomsttagarna och en procent av medelinkomsttagarna använder RUT, samt att en tredjedel av avdragen görs av människor med en inkomst på över 50 000 per månad.

Summan av kardemumman ska alltså vara att det bara är höginkomsttagare som gör RUT-avdrag.

Låt mig sammanfatta alla siffror.

Totalt 91 000 personer har under 2008 gjort avdrag för 439,7 miljoner.

En femtedel av avdragen, 85,4 miljoner, har gjorts av dem med månadsinkomster mellan 3 300 och 19 900 kronor, vilka anses vara låginkomsttagare. Av totalt 3,6 miljoner låginkomsttagare har 28 000, eller åtta promille, gjort avdrag. Dessa utgör ungefär en tredjedel av det totala antalet personer som gjort avdrag.

Nästan hälften av avdragen, 200,5 miljoner, har gjorts av dem med månadsinkomster mellan 20 000 och 50 000 kronor, vilka anses vara medelinkomsttagare. Av totalt 3 miljoner medelinkomsttagare har 44 000, eller 1,5 procent, gjort avdrag. Dessa utgör nästan hälften av det totala antalet personer som gjort avdrag.

En tredjedel av avdragen, 153,8 miljoner, har gjorts av människor med en månadsinkomst på över 50 000 kronor, vilka anses vara höginkomsttagare. Av totalt 200 000 höginkomsttagare har 19 000, eller 9,5 procent, gjort avdrag. Dessa utgör cirka en femtedel av det totala antalet personer som gjort avdrag.

Värt att notera är att alla dessa siffror tycks räkna med personer från sexton år och uppåt, vilket knappast känns särskilt relevant i sammanhanget. Tjugo år och uppåt hade antagligen varit mer rättvisande.

Jag frågar mig nu hur i hela fridens namn man kan komma till slutsatsen att det främst är höginkomsttagare som gör RUT-avdrag när det i själva verket är medelinkomsttagarna som står för hälften av avdragen, såväl till antal som omfattning.

Jag frågar mig också vilka snillen som ljugit ihop rapporteringen av SCB:s nya siffror. Att först belysa de promille av låginkomsttagarna som använder avdraget och i nästa andetag nämna den tredjedel av avdragen som görs av höginkomsttagarna är inget annat än dumheter. Det förmedlar en falsk bild av verkligheten, uppbackad av statistiska underlag vilka inte har något egentligt inbördes förhållande till varandra. Den ena siffran talar om mängd av folkgrupp som gör avdrag. den andra talar om mängd av avdragen som görs av en folkgrupp.

Snälla tidningar och journalister och politiker – citera inte SCB om ni inte förstår hur ni ska använda siffrorna. Eller är det kanske det ni gör?

Uppdatering 2010-03-15 13:06: lade till ett förtydligande kring promillen och tredjedelar i näst sista stycket.

Folkhemsromantik och statsfeminism

februari 12, 2010

Ja, det var ju ett tag sedan jag skrev något överhuvudtaget, så en av de debattartiklar jag vill belysa börjar bli lite gråhårig, men det gör den inte mindre intressant.

Alexander Bard och Jan Söderqvist jobbar hårt på att provocera Socialdemokraterna och Folkhemmet.
Tummen upp! Skönt att se någon sticka en kniv i ryggen på Folkhemmet – vårt stolta svenska exempel på elitistiskt toppstyrd, folkföraktande, kollektivistisk likriktning och millimeterrättvisa.

Roland Poirier Martinsson jobbar hårt på att provocera feminister i allmänhet och könsmaktsordningsförsvarare i synnerhet.
Tummen upp! Feminismen har dragit på sig tillräckligt många gula och röda kort för att i mångt och mycket ha diskvalificerat sig själv från debatten. Feministisk teori, eller åtminstone många prominenta feminister, verkar ha glömt att de beskriver verkligheten, inte skapar den. Tiden har kommit då man måste inse att de axiom man byggt sina teorier på inte håller vatten.

Politiskt inkorrekta typer

oktober 14, 2009

Det är inte varje dag jag springer in i ironi på sådan hög nivå som detta.

I Rädda Barnens grafiska profil ingår typsnittet Gill Sans, vilket skapades av Eric Gill som utöver att rita typsnitt ägnade sig åt tidelag, incest och sexuella övergrepp på sina barn. Rädda Barnen meddelar att detta är olyckligt och att de ämnar ändra sin grafiska profil och sluta använda Gill Sans. Till vilken nytta? En ny grafisk profil kommer bara få mig att, varje gång jag ser den, tänka på det här spektaklet och inget annat.

Alltså. Adolf Hitler är ansvarig för VW-bubblan, Michael Jackson förgrep sig eventuellt på barn, R Kelly gjorde det med största sannolikhet, IBM sålde databehandlingsmaskiner till Tyskland på trettio- och fyrtiotalet.

Lyfter jag på ögonbrynet om jag ser en IBM-anställd kliva ur en VW med Thriller i hörlurarna? Nej.

Moralpaniken-verkligheten, 1-0.

Jag vill inte köpa sex

oktober 13, 2009

Centerpartisten Fredrick Federley har lämnat en motion till riksdagen där han föreslår att sexköpslagen och kopplerilagen avskaffas. I en debattartikel i Aftonbladet gav han en kortfattad förklaring till sin motion. Det tog inte lång tid innan Gudrun Schyman och Veronica Palm gick till motattack. Ida Gabrielsson har tidigare i år propagerat mot avskaffande av nämnda lagar på Politikerbloggen.

Federley menar att det enda sexköpslagen åstadkommit är att stilla moralpanikens företrädare och ytterligare marginalisera prostituerade. Han frågar sig varför det är skillnad på prostitution och pornografi. Han säger att trafficking och påtvingad prostitution omfattas av andra lagar, och att sexköpslagen bara slår mot frivillig prostitution.

Schyman dribblar bort sig och pratar om nyliberala vindar, beklagar sig över att allt har blivit handelsvaror, och säger att prostitution inte har med sex att göra – det är en fråga om makt och ångesthantering. Köparen och säljaren söker båda makt genom prostitutionen och det hela passar perfekt i teorin om genuskontraktet. Hon fortsätter med att säga att om sexköpslagen avskaffas, då måste gymnasieutbildningar inom ämnet inrättas och jobb som sexarbetare ska anvisas på Arbetsförmedlingen.

Gabrielsson missar målet helt och tror att frågan handlar om att det skulle vara en rättighet att knulla. Hon fortsätter med att prata om män som hatar kvinnor och undrar om våldtäktslagstiftningen ska rivas upp också. Allt med en proppmätt pekpinneattityd som luktar medeltida prästerskap.

Palm är inte ens på rätt planhalva när hon sätter likhetstecken mellan prostitution och trafficking och säger att sexköp är att köpa sig rätten att kränka en annan människa.

Suck.

Nej, allt behöver inte nödvändigtvis bli handelsvaror för att människor av egen fri vilja tillåts ingå avtal med varandra, avtal som inte rör någon annan eller något annat än de inblandade parterna.

Jo, prostitution har med sex att göra. Det är exakt vad det handlar om. Genom att kriminalisera det skapas däremot andra attityder och helt andra förutsättningar.

Nej, det behövs inga gymnasieutbildningar för sexarbetare, och prostitution ska inte nödvändigtvis förmedlas av Arbetsförmedlingen. Som Blogge nämner, så tvingas du inte söka jobb som t.ex. militär eller porrfilmsaktör för att få behålla a-kassan. Prostituerad faller rimligtvis i samma kategori.

Nej, det är inte en rättighet att knulla. Det är inte heller en rättighet att förväxla prostitution och våldtäkt. Det bör däremot vara en rättighet att få göra vad man vill med sin egen kropp.

Nej, prostitution är inte trafficking, lika lite som lönearbete är slaveri.

Nej, du köper dig inte rätten att kränka en annan människa. Du köper sex. Jag är övertygad om att många tycker att det är mer kränkande att torka bajs och huka sig för slag och utsättas för aggressiva påhopp på demensboenden än att sälja sex. Synen på sexualitet som det heligaste heliga och idén om den oåterkalleliga offerstatusen är två saker som har en tendens att sammanstråla i en högst motbjudande människosyn.

Varför envisas dessa debattörer med att blanda ihop begreppen? Såväl Schyman som Gabrielsson fnyser åt påståenden att sexköpslagen är sprungen ur moralpanik. Ändå osar stora delar av deras resonemang av just detta. Gabrielsson pratar om kvinnans rätt till sin egen kropp som ett argument för sexköpslagen. Det är väl om något ett starkt argument mot lagen.

Dessutom undrar jag hur det kommer sig att pornografi inte anses vara prostitution. Det är ju definitivt fråga om sexuella tjänster mot betalning. Jag betvivlar inte att flertalet av ovanstående debattörer är motståndare till pornografi, men de ser det säkerligen inte som prostitution. Varför inte? För att det sköts som ett vanligt jobb? Med lön och sociala avgifter och.. vänta nu.. J’accuse!

Federleys motion kommer inte väcka gehör. De överbetalda inkompetenta idioter folkvalda som ska ta ställning kommer knappast våga trotsa de inhamrade idéerna om den smutsiga stackars utsatta horan prostituerade som måste gömmas så vi slipper se henne skyddas. Sveriges sexarbetare kommer fortsätta tvingas bedriva sin verksamhet i skydd av mörkret, utan insyn, utan rättigheter. Deras kunder kommer fortsätta att vara brottslingar, och kan därmed – i teorin – lika gärna låta bli att betala och spöa sexarbetaren om denne opponerar sig. De är ju redan brottslingar, så varför inte begå ännu ett brott? Alltså, i teorin – jag vill inte låta påskina att sexköpare är mer oärliga eller våldsamma än någon annan.

Vill vi hjälpa prostituerade – och jag anser att de behöver hjälp just på grund av rådande lagstiftning – så gör vi det bäst genom att legalisera prostitution, lyfta dem till ytan och inkludera dem i samhället, inte genom att förneka dem.

Jag vill inte köpa sex. Jag vill inte sälja sex. Jag har varken lust eller anledning att göra det. Måste det innebära att ingen annan vill det? Eller att det ska vara förbjudet enligt lag? Jag vill inte och behöver inte betala för sex, däremot kan jag eventuellt komma att behöva någon som torkar mitt bajs i framtiden.

Den kollektiva skulden

september 2, 2009

I och med den senaste tidens hetsiga diskussion kring Israel, judar och antisemitism har ett antal tankeprocesser satts igång hos mig. Jag har insett hur fantastiskt dålig kunskap jag haft om Israel och judarnas historia, och jag har – efter att ha ägnat historieböcker, tidningsartiklar och blogginlägg alldeles för mycket tid  – insett att det är något som inte riktigt stämmer i hela den här röran.

Låt mig inleda med en korthuggen och förenklad genomgång av området Palestinas historia.

Det tidigaste kända folket där var kanaanéerna, vars civilisation lade grunden till flera idag existerande städer. Sen kom filistéer och hebréer och körde bort dem. Hebréerna (judarna) upprättade kring år 1000 f.Kr. hebreiskt storrike. Josuas bok beskriver hur landet erövrades. Riket delades snabbt i två, Israel och Juda. Femhundra år senare kom babylonierna och lade vantarna på båda dessa. Judarna tvingades till exil i Babylon. Perserna lade strax därefter under sig hela Babylon, under vilkas styre – och religionsfrihet – judarna tilläts återvända till Palestina om de ville eller stanna kvar i Babylon, vilket många gjorde. Detta åtföljdes av att Alexander den store, ett par hundra år senare, lade under sig området, vilket i sin tur följdes av romarnas intåg. Sex-sjuhundra år senare tog muslimska araber över Palestina. På 1600-talet, åter tusen år senare, hamnade det under det Osmanska rikets kontroll.

Arabiska nationalister i Palestina kämpade i början av förra århundradet tillsammans med Storbritannien för att frigöra området från det osmanska väldet. Storbritannien lovade 1915 palestinierna att det skulle bli en oberoende arabisk stat. De erövrade området 1917. Samma år gav den brittiska utrikesministern ett löfte till Chaim Weizmann, som långt senare skulle komma att bli Israels första president, att ett judiskt nationalhem skulle upprättas i Palestina.

Efter första världskriget blev Palestina en internationell zon och ett brittiskt protektorat. Det hade då de senaste två-tretusen åren funnits mellan två och femton procent judar i området (exakt hur stor andel av befolkningen som var judar i området under det hebreiska storriket är för mig oklart). Fler judar flyttade in i området efter första världskriget. De skapade en paramilitär organisation, vilken idag med största sannolikhet skulle ansetts vara en så kallad terroristorganisation, för att slåss mot britter och araber.

Vid andra världskrigets utbrott migrerade allt fler judar till området. 1947 beslutade FN att området skulle delas mellan judar och araber, vilket inte var populärt hos araberna. Då det brittiska mandatet i området upphörde 1948, utropades Israel som en självständig stat. Kringliggande arabiska stater hjälpte palestinierna i ett anfallskrig mot Israel. Israel slog tillbaka och gick vinnande ur striden. Ett stort antal krig mellan Israel och kringliggande länder senare befinner vi oss i detta nu.

Vad vill jag då dra för slutsatser av detta?

Det judiska folket har fram till slutet av första världskriget och Balfourdeklarationen varit en relativt liten och stundtals obefintlig minoritet i området – möjligtvis med undantag för de femhundra år som Israel och Juda existerade – och det enda som stöder att området av hävd är deras är en religiös skrift.

Jag vill dessutom mena att Palestina historiskt inte är jämförbart med kolonier som Australien eller USA, där en ursprungsbefolkning (som i det här fallet då skulle varit judarna) trängts undan, kolonisatörernas befolkning vuxit explosionsartat och den ursprungliga befolkningen plötsligt blivit en minoritet. Jag menar att den judiska befolkningen aldrig varit särskilt närvarande i området, och vid de tillfällen den varit det så är det till följd av att det har varit just judarna som agerat kolonisatörer (missförstå mig rätt här – jag menar självfallet inte att det judiska folket har utgjort en kolonialmakt i ordets moderna betydelse).

Den kollektiva skulden har i frågan Israel/Palestina varit högst uppenbar, i synnerhet efter andra världskriget. Storbritannien agerade efter den då de skrotade sitt löfte till palestinierna och lovade sionisterna ett judiskt hem i Palestina. FN agerade efter den då de godkände delningen av Palestina i två stater.

Vad menar jag med den kollektiva skulden?

Jag avser den kollektiva skuld som hela världen verkar känna till judarna, efter sekel av förföljelse och bespottande, och i synnerhet den skuld som hela världen tycks känna efter Förintelsen.

Den svenska regeringen och riksdagen agerade tydligt enligt teorin om den kollektiva skulden då de – mot den svenska minoritetspråkskommitténs rekommendation – valde att inkludera jiddisch som ett av Sveriges officiella minoritetsspråk.

Det är lätt att anta en proppmätt hållning till det jag skriver, och tycka att jag förminskar judarnas lidande, att jag bagatelliserar den systematiska utrotningen av judar under andra världskriget. Att jag inte förstår den totala utsattheten judarna lider av.

Den är just den proppmättheten som visar exakt det jag vill komma till: judar är inte det enda utsatta folket i världen, eller ens det mest utsatta, även om många gärna vill låta påskina det. Romer, polacker, funktionshindrade och homosexuella hamnade även de i koncentrationslägren. Människor runtom i hela världen har hamnat under kolonialmakternas piskor. Kvinnor lever fortfarande under ett strukturellt patriarkalt förtryck. Homosexuella har förföljts genom alla tider och fortsätter att förföljas.

Med denna proppmätthet i ryggen verkar tydligen det mesta vara kosher. Tusentals år av antisemitism har konstruerat någon slags inbillad ofelbarhet hos Israel. Deras offerstatus har gett dem en slags helgonstatus som i förlängningen gett dem rätt. De har gett sig rätt. Med omvärldens medgivande.

Någon som inte väljer att utnyttja sin offerstatus för att hävda sin rätt, utan i stället använder den för att förstå andras utsatthet är ordförande i Judiska centralrådet, Lena Posner-Körösi. I en undersökning om svenska trossamfunds attityder till vigsel av samkönade par säger hon att ”som judar vet vi vad det innebär att vara utsatta för diskriminering. Då ska vi inte vara de som diskriminerar själva”. Nu är jag förvisso ingen anhängare av den befängda idén att bunta ihop diskriminerade människor till en homogen grupp, och därmed dela upp världen i gott och ont, men det är hursomhelst ett upplyftande uttalande.

Att placera ett helt folk i offerrollen hjälper dem föga. Genom att upprepat likställa judendom med offerstatus hamrar vi in en judisk underordning i folks medvetande.

Det är dags att avskriva skulden nu. Inte för omvärldens skull, utan för judarnas egen.

Bokbål nästa!

augusti 26, 2009

Det tycks inte finnas någon hejd på vansinnet.

Bit för bit faller det mer eller mindre kommunistiskt frihetliga Internet offer för girighetens diktatur. Korporationernas utökade makt och polisiära befogenheter för oss allt närmare en hyperkapitalistisk bizarroversion av det där som jag trodde att vi kommit överens om att det inte var en så bra idé.

Sverige går i likhet med andra neodiktaturer gladeligen med på att offra sina medborgares grundläggande rättigheter för att säkerställa att få fortsatt feta specialeffekter levererade till videobutiken – och jag säger videobutiken, för det tar väl några år till innan den amerikanska underhållningsindustrin förstår det här med Internets.

Mikael Zackrisson och Måns Jonasson sammanfattar båda situationen väl, så jag slipper.

Reclaim Rosengård for teh win?

augusti 25, 2009

Arrangörerna av spektaklet meddelar på en presskonferens att det var en lyckad tillställning. Intressant att man anser att det är lyckat att vad Motkraft betecknar som meningsmotståndare i själva verket är de människor man utger sig för att representera. Jag skulle snarare kalla det som skedde för en ockupation.

Än mer intressant är hur lite fokus manifestationen/gatufesten faktiskt verkar haft på de faktiska problemen i fråga. Snarare än att behandla bostads- och invandringspolitik så angreps den autonoma anarkistiska rörelsens nemesis, Polisen. Utöver detta angreps fiender som Shell, McDonalds, 7Eleven, Preem, Skånetrafiken, Tandläkarmottagning Rosengårdrosengårdsborna själva och högtiden Ramadan.

Bra jobbat. Det var en sannerligen lyckad tillställning.

Reclaim Rosengård

augusti 23, 2009

I Herrgården i Malmö har Newsec kört flertalet fastigheter i botten. Spaltmeter har skrivits om förfallet. Jag har en vän som bor i ett av problemhusen, och det är ingen höjdare. Newsec är utan tvivel en av Sveriges sämsta fastighetsförvaltare. Utöver detta är Rosengård i stort ett svårt segregerat område. Om det är bra eller dåligt låter jag däremot vara osagt. Större delen av Sverige är segregerat. Alla dessa etniska svenskar, fullständigt avskärmade från allt annat. Det är ett under att landet inte befinner sig i upplösningstillstånd.

Jag önskar att jag kunde säga att Reclaim Rosengård gör en poäng med att det råder stora orättvisor i världen, och slår ett slag för en bättre värld. Dessvärre är det en samling nötter som lagt till sin agenda att använda valfritt offer för att få en ursäkt att kasta sten på polisen.

Det gör mig därför oändligt lycklig att läsa att ett hundratal rosengårdsbor slöt upp för att be trettiotalet inresta aktivister att dra åt helvete. De ville inte se sitt område bli sönderslaget. De ville inte se ett gäng maskerade nittonåringar tillhörande den högljudda dumvänstern tända eld på de bilar som behövs för att forsla folk till jobb och dra in pengar till mat och hyra.

Förnuftet – idiotin: 1 – 0.

Antisemitism, antischmemitism

augusti 21, 2009

Förklara för mig hur en artikel om påstådda israeliska övergrepp mot palestinier har något som helst med antisemitism att göra. Förklara det för mig som om jag vore en fyraåring.

Jag säger inte att det var en bra artikel. Artikeln var spekulativ. Artikeln saknade alla former av belägg för sina påståenden. Artikeln gjorde effektsökande kopplingar mellan Israel och USA såväl explicit (”Rosenbaums matchmaking handlade … om att köpa och sälja njurar från Israel på svarta marknaden”) som implicit (”Allting gick planenligt för den israeliska specialstyrkan. De fimpade cigaretterna, lade ifrån sig Coca-Cola-burkarna och siktade i lugn och ro…”).

Ja, det var väl en ganska meningslös artikel, och dessutom – vem fan inbillar sig att detta inte pågår i alla smutsiga krigszoner runtom i världen? Inget nytt under solen.

Tillåt mig nu reiterera – hur är detta antisemitism?

Om jag hade skrivit om hur människor fått sina organ stulna under folkmordet i Rwanda, hade det betytt att jag ringaktar och smutskastar svarta? Eller afrikaner? Eller hutuer?

Vidare – det kanske är jag som är hopplöst oinsatt i fördomar om judar, men hur kan det komma sig att hela världen plötsligt pratar om den allra vanligaste myten om juden som tömmer icke-judarna på blod? Jag som i min dumhet trodde att den, i västvärlden, vanligaste myten var den om den girige juden som tillsammans med andra judar söker världsherravälde. Men okej. Det är klart att alla som läste Aftonbladet direkt tänkte på det här med åderlåtningen och kände att de ogillar blodtörstande judar när de läste Boströms artikel. Det var effekten av artikeln. Såklart.

När ska Israel och judar sluta se sig själva som offer? När ska resten av världen sluta se dem som offer? Vi kan inte envisas med att peka på förintelsen och säga app-app-app så fort någon har en beef med judar eller israeler. Det är dags att ta av stödhjulen och växa upp nu.

Jag brukar säga att jag önskar att Carl Bildt inte var på fel sida av den politiska skalan, för han är fullständigt lysande, och så även i denna röra. Någon annan jag inte kan få nog av, sen jag nyligen upptäckte henne, är Anna Ekelund, som också uttalat sig i frågan.