Archive for the 'Folk' Category

Runkshow

oktober 14, 2009

Fråga Olle-dokumentären på Kanal 5 handlade idag om offentligt sex.

Tack vare detta fick jag bevittna fyra blekfeta småstadstjejer som beställt hem en runkshow. De hade klätt upp sig, gjort snittar och ställt fram en papperskorg av plast som mannen skulle få komma i. Mycket glamoröst.

Mannen dök upp och tjejerna bänkade sig i de illa matchade sofforna och inväntade föreställningen med öl och tilltugg i högsta hugg. Ut kommer en slöjbeklädd man som klumpigt klär av sig och blottar såväl ölmage som kärleksspjut. Han sätter igång och fyrtiofem sekunder senare kommer han, som efterfrågat, i en vit halvgenomskinlig papperskorg av plast.

Jag vill ha den senaste halvtimmen av mitt liv tillbaka. Eller vill jag det?

Förkväll

oktober 12, 2009

Jag sitter hemma och sjuk med TV4:s Förkväll i bakgrunden.

De tre programledarna Höglund, Ryding och da Silva ställer korkade frågor till gästerna Charlotte Perelli och Micael Bindefeld. Att Elisabet Höglund nått pensionsåldern är smärtsamt uppenbart. I bakgrunden finner vi en skönt manlig kock som lagar mat och en lagom bögig stylist som förnyar en persons utseende. Ett rafflande reportage om folks sämsta felköp av kläder har kittlat mina kräkreflexer. Elin Kling svarar, i egenskap av modeexpert, på tittarnas frågor om mode.

Idag har jag lärt mig att man får blanda guld och silver. Skjut mig.

Myndighetspersoner

oktober 9, 2009

Jag var på banken idag och fick återigen uppleva något som länge irriterat mig – det påfrestande sävliga beteendet hos människor som arbetar på bank eller myndighet.

Vad är det som får dem att tro att det är okej att göra allt i en takt som man vanligtvis bara återfinner hos arbetstränande förståndshandikappade på Samhall? Vem har kommit med den obotligt korkade idén att bygga åtta kassor, men bara ha två av dem öppna? Vad är det för andra arbetsuppgifter som inte kan vänta som gör att de få kassor som är öppna ändå är obemannade hälften av tiden?

Myndigheter befinner sig i en monopolställning vad gäller de tjänster de tillhandahåller. Bankerna har närmast ett oligopol. Det finns ingen möjlighet att vända sig till någon annan om Försäkringskassan eller Skatteverket erbjuder dålig service. Att byta bank kan vara krångligt och leder bara till att en annan bank behandlar en som luft. Ska jag verkligen behöva ta deras skit? Jag har full förståelse för William Fosters sammanbrott.

En annan intressant detalj är att det finns ett speciellt utseende som följer med dessa arbeten också. Tänk efter nästa gång du besöker en bank eller en myndighet. Alla ser likadana ut.

Bubblare på rulla-tummarna-listan: bibliotek, fastighetsbolag.

Reclaim Rosengård for teh win?

augusti 25, 2009

Arrangörerna av spektaklet meddelar på en presskonferens att det var en lyckad tillställning. Intressant att man anser att det är lyckat att vad Motkraft betecknar som meningsmotståndare i själva verket är de människor man utger sig för att representera. Jag skulle snarare kalla det som skedde för en ockupation.

Än mer intressant är hur lite fokus manifestationen/gatufesten faktiskt verkar haft på de faktiska problemen i fråga. Snarare än att behandla bostads- och invandringspolitik så angreps den autonoma anarkistiska rörelsens nemesis, Polisen. Utöver detta angreps fiender som Shell, McDonalds, 7Eleven, Preem, Skånetrafiken, Tandläkarmottagning Rosengårdrosengårdsborna själva och högtiden Ramadan.

Bra jobbat. Det var en sannerligen lyckad tillställning.

Reclaim Rosengård

augusti 23, 2009

I Herrgården i Malmö har Newsec kört flertalet fastigheter i botten. Spaltmeter har skrivits om förfallet. Jag har en vän som bor i ett av problemhusen, och det är ingen höjdare. Newsec är utan tvivel en av Sveriges sämsta fastighetsförvaltare. Utöver detta är Rosengård i stort ett svårt segregerat område. Om det är bra eller dåligt låter jag däremot vara osagt. Större delen av Sverige är segregerat. Alla dessa etniska svenskar, fullständigt avskärmade från allt annat. Det är ett under att landet inte befinner sig i upplösningstillstånd.

Jag önskar att jag kunde säga att Reclaim Rosengård gör en poäng med att det råder stora orättvisor i världen, och slår ett slag för en bättre värld. Dessvärre är det en samling nötter som lagt till sin agenda att använda valfritt offer för att få en ursäkt att kasta sten på polisen.

Det gör mig därför oändligt lycklig att läsa att ett hundratal rosengårdsbor slöt upp för att be trettiotalet inresta aktivister att dra åt helvete. De ville inte se sitt område bli sönderslaget. De ville inte se ett gäng maskerade nittonåringar tillhörande den högljudda dumvänstern tända eld på de bilar som behövs för att forsla folk till jobb och dra in pengar till mat och hyra.

Förnuftet – idiotin: 1 – 0.

Jag: en besserwisser?

augusti 21, 2009

Jag har blivit kallad besserwisser både en och två och tre gånger i mitt liv. Ja, jag kan ha en tendens att vara lite bajsnödig ibland, men jag vill gärna framhålla att jag inte rättar någon för att göra mig viktig på deras bekostnad. Det är inte avsikten. Jag vill dela med mig av det jag vet, och jag hoppas att andra vill dela med sig till mig. Om jag spottar ur mig förljugenheter så hoppas jag att någon hjälper mig att komma till rätta med detta.

Jag har länge gått på idén om besserwissrande som något negativt, och har verkligen försökt motstå driften att korrigera min omvärld.

Det slog mig igår att detta är lögn och förbannad dikt.

Denna ovilja att ta till sig bättre vetande måste rimligtvis grunda sig i en rädsla för att bli utpekad som korkad. Det är en enkel utväg att påstå att någon annan trycker ned en istället för att acceptera sin begränsing och inse att de försöker hjälpa en att lyfta sig. Dubbelmoralen är sedan ett faktum då man använder ett nedsättande ord som besserwisser för att göra sig själv överlägsen och visa vem som är en bra människa och vem som är en dålig.

Hur kan detta vara allmänt accepterat? Är jag den enda som vill se en utökad intelligentia och inte tvärtom?

Festivalfrihet

augusti 21, 2009

Det är, tack och lov, Malmöfestivalens sista dag idag. Ett spektakel som jag alltid avskytt, men aldrig kunnat avfärda helt, då det alltid varit väldigt många bra konserter.

I år har konsertutbudet, och festivalen i stort, krympt. Åtminstone som jag upplevt det. Jag uppskattar absolut att jag inte i samma utsträckning behöver slåss med feta förortsgothare, jonglerande clowner och understimulerade högstadiekids när jag går till och från jobbet. Däremot är det väldigt tråkigt att kulturutbudet verkar decimerats. Jag har inte grävt så mycket i det, men jag gissar att Alliansen ligger bakom detta.

Det tidigare näst intill sinnessjukt bra musikprogrammet med temadagar för olika genrer, ett helt område för hiphopkidsen, en vackert belägen dansbana för de som gillar sånt, filmtält, ordtält, med mera – var är allt detta? Är det jag som inte läst programmet ordentligt (webbversionen av festivalprogrammet är för övrigt under all kritik – lycka till att hitta något där)?

Jag hittar tyvärr inte artikeln, men en malmöpolitiker sa efter föregående festival att malmöiter inte uppskattar festivalen, utan att de enda som bryr sig är människor från kranskommuner som kommer in och äter älgkebab, och att hon därför anser att festivalen bör läggas ned. Hade verkligheten varit sådan, då hade jag hållt med henne – varför ska Malmö ha en festival dit folk bara svärmar för att äta bakteriehärder och köpa drömfångare? Nu vet ju alla, utom kulturfientliga människor och sura pensionärer, att festivalen de senaste åren har uppskattats för sitt breda utbud.

Vad kan vi då dra för slutsats av detta? Politiker vill lägga ned festivalen på grund av bristande intresse. Intresset är inte bristande. Hur löser de detta? Försämra festivalen till den grad att det enda som återstår är en scen med NRJ-artister, dålig mat, försäljning av undermåligt silver och ett gäng förortsfetton som uppskattar det. Plötsligt finns det ingen anledning att ha kvar festivalen. De snåla högersvinen har vunnit igen. Årets Malmöfestival är inte förnyad, den är första steget mot en nedläggning.

Är det så att det saknas pengar, så kunde jag gärna sluppit fittrosen i Folkets park och i stället lagt de, vad jag förstått, tre miljoner den kostade på att låta Björn Ranelid och Bruno K Öijer ordbajsa ikapp i något kulturelitistiskt spektakel på festivalen.

Avslutningsvis måste jag nämna knallarna! Denna fantastiskt verklighetsfrånvända grupp av affärsidkare som försöker skylla minskad försäljning på dålig placering av marknadsgatan. Har de aldrig funderat över vad de egentligen sitter och säljer? Drömfångare, t-shirts med tokiga motiv, fotbollströjor, indianfjädrar, snusdosehölster, lakritsremmar och – sist men definitivt inte minst – silversmycken.

Anledningen till att de säljer mindre i år är – förutom den uppenbara, att festivalen lockat mindre folk – att människor nu måste söka sig till dem aningen mer aktivt, eftersom de inte fyller upp hela gågatan genom city. Deras försäljning bygger på impulsköp. Vissa impulsköper kanske som en form av tröstätande för att stå ut med ångesten av att befinna sig på festivalen, men de flesta handlar antagligen av den enkla anledningen att de saknar smak, är fulla eller är lite dumma i huvudet.

Frågan som kvarstår är nu varför i helvete jag igår kom hem från festivalen med en kudde med broderat motiv föreställande en Lord Nelson-liknande dalmatiner med hatt och jacka?