Archive for augusti, 2009

Som ett brev på posten

augusti 31, 2009

Metro rapporterar idag att olagliga droger transporteras helt fritt i landet. Folk gör affärer på stängda internetforum och substanserna skickas med Posten eller budfirmor.

Polisen gör vad de kan för att stoppa detta men ”Internet är ett jätteproblem”, menar Thomas Lundqvist, chef för narkotikaroteln på länskriminalpolisen i Stockholm.

Öh? Jag förbehåller mig rätten att tolka Lundqvist fritt. Internet är ett jätteproblem för att människor träffas i slutna forum? Ungefär som att det är ett jätteproblem att människor träffas bakom stängda dörrar? Ungefär som att det är ett jätteproblem att rätten till fri kommunikation kvarstår? Ungefär som att det är ett jätteproblem att våra gator inte är kameraövervakade? Ungefär som att det är ett jätteproblem att den egna fria viljan fortfarande existerar? Seriöst. När slog kalendern över från 2009 till 1984?

Posten säger att de inte kan kontrollera innehållet i de brev och paket de förmedlar, och hänvisar till posthemligheten.

Vänta nu. Har vi inte redan sett en lösning på det här problemet härom veckan? Med rådande rättspraxis borde det väl vara en smal sak att stänga det postkontor som är sist i kedjan innan de olagliga drogerna når mottagaren. På detta sätt stoppas paketen med olagligt innehåll. Så även all annan post, men det är förstås av mindre vikt.

Trådlös elektricitet

augusti 29, 2009

Jag såg precis en kort, men intressant, presentation av framstegen inom trådlös överföring av elektricitet.

Ge mig!

Bokbål nästa!

augusti 26, 2009

Det tycks inte finnas någon hejd på vansinnet.

Bit för bit faller det mer eller mindre kommunistiskt frihetliga Internet offer för girighetens diktatur. Korporationernas utökade makt och polisiära befogenheter för oss allt närmare en hyperkapitalistisk bizarroversion av det där som jag trodde att vi kommit överens om att det inte var en så bra idé.

Sverige går i likhet med andra neodiktaturer gladeligen med på att offra sina medborgares grundläggande rättigheter för att säkerställa att få fortsatt feta specialeffekter levererade till videobutiken – och jag säger videobutiken, för det tar väl några år till innan den amerikanska underhållningsindustrin förstår det här med Internets.

Mikael Zackrisson och Måns Jonasson sammanfattar båda situationen väl, så jag slipper.

Femåring stoppas från gymnastikträning

augusti 25, 2009

Sydsvenskan skriver om en femårig pojke som stoppas från gymnastikträning. Eller är det helt enkelt en femårig pojke som inte har de förkunskaper som krävs för anses lämplig att gå Motus-Saltos kurs i artistisk gymnastik?

Artikeln berättar ingenting om pojken. Femåringen kanske är rullstolsburen, gravt överviktig, saknar en arm eller – oavsett hur mycket pappan vill framhålla att sonen älskar gymnastik – är fantastiskt dålig på gymnastik.

Jag ställer mig dessutom frågande till att pojken uttryckt missnöje över att den grupp han gått i inte utmanat och stimulerat honom. Det låter inte som en femåring (med vissa undantag).

Med åtta platser i en kurs som är fysiskt krävande – och ja, barn i samma ålder skiljer sig från varandra, de befinner sig på olika nivåer i sin fysiska och mentala utveckling, det är ingen homogen grupp – är det självklart att kursledaren inte upplåter platserna till de som råkade anlända till uttagningen först. Det är också en självklarhet att en sådan kurs inte kan ha hur många deltagare som helst. Deltagarna måste hinna få stöd och uppmärksamhet om det ska finnas någon som helst vits med kursen, annars är det ingen grupp för artistisk gymnastik, utan en lekstuga med gymnastikredskap.

Varför väljer pappan ens att gå till Sydsvenskan med detta? Varför väljer han, och flera som kommenterat artikeln, att prata om elitism och utslagning av svaga barn? Vore det inte mer fruktsamt att be Motus-Salto att erbjuda mer avancerade eller varierade barngrupper? Eller hoppas pappan på att GK Motus-Salto magiskt ska skaka fram en plats till sonen så att han kan få känna på nederlaget att vara sämst i gruppen efter några veckor?

Reclaim Rosengård for teh win?

augusti 25, 2009

Arrangörerna av spektaklet meddelar på en presskonferens att det var en lyckad tillställning. Intressant att man anser att det är lyckat att vad Motkraft betecknar som meningsmotståndare i själva verket är de människor man utger sig för att representera. Jag skulle snarare kalla det som skedde för en ockupation.

Än mer intressant är hur lite fokus manifestationen/gatufesten faktiskt verkar haft på de faktiska problemen i fråga. Snarare än att behandla bostads- och invandringspolitik så angreps den autonoma anarkistiska rörelsens nemesis, Polisen. Utöver detta angreps fiender som Shell, McDonalds, 7Eleven, Preem, Skånetrafiken, Tandläkarmottagning Rosengårdrosengårdsborna själva och högtiden Ramadan.

Bra jobbat. Det var en sannerligen lyckad tillställning.

Reclaim Rosengård

augusti 23, 2009

I Herrgården i Malmö har Newsec kört flertalet fastigheter i botten. Spaltmeter har skrivits om förfallet. Jag har en vän som bor i ett av problemhusen, och det är ingen höjdare. Newsec är utan tvivel en av Sveriges sämsta fastighetsförvaltare. Utöver detta är Rosengård i stort ett svårt segregerat område. Om det är bra eller dåligt låter jag däremot vara osagt. Större delen av Sverige är segregerat. Alla dessa etniska svenskar, fullständigt avskärmade från allt annat. Det är ett under att landet inte befinner sig i upplösningstillstånd.

Jag önskar att jag kunde säga att Reclaim Rosengård gör en poäng med att det råder stora orättvisor i världen, och slår ett slag för en bättre värld. Dessvärre är det en samling nötter som lagt till sin agenda att använda valfritt offer för att få en ursäkt att kasta sten på polisen.

Det gör mig därför oändligt lycklig att läsa att ett hundratal rosengårdsbor slöt upp för att be trettiotalet inresta aktivister att dra åt helvete. De ville inte se sitt område bli sönderslaget. De ville inte se ett gäng maskerade nittonåringar tillhörande den högljudda dumvänstern tända eld på de bilar som behövs för att forsla folk till jobb och dra in pengar till mat och hyra.

Förnuftet – idiotin: 1 – 0.

Antisemitism, antischmemitism

augusti 21, 2009

Förklara för mig hur en artikel om påstådda israeliska övergrepp mot palestinier har något som helst med antisemitism att göra. Förklara det för mig som om jag vore en fyraåring.

Jag säger inte att det var en bra artikel. Artikeln var spekulativ. Artikeln saknade alla former av belägg för sina påståenden. Artikeln gjorde effektsökande kopplingar mellan Israel och USA såväl explicit (”Rosenbaums matchmaking handlade … om att köpa och sälja njurar från Israel på svarta marknaden”) som implicit (”Allting gick planenligt för den israeliska specialstyrkan. De fimpade cigaretterna, lade ifrån sig Coca-Cola-burkarna och siktade i lugn och ro…”).

Ja, det var väl en ganska meningslös artikel, och dessutom – vem fan inbillar sig att detta inte pågår i alla smutsiga krigszoner runtom i världen? Inget nytt under solen.

Tillåt mig nu reiterera – hur är detta antisemitism?

Om jag hade skrivit om hur människor fått sina organ stulna under folkmordet i Rwanda, hade det betytt att jag ringaktar och smutskastar svarta? Eller afrikaner? Eller hutuer?

Vidare – det kanske är jag som är hopplöst oinsatt i fördomar om judar, men hur kan det komma sig att hela världen plötsligt pratar om den allra vanligaste myten om juden som tömmer icke-judarna på blod? Jag som i min dumhet trodde att den, i västvärlden, vanligaste myten var den om den girige juden som tillsammans med andra judar söker världsherravälde. Men okej. Det är klart att alla som läste Aftonbladet direkt tänkte på det här med åderlåtningen och kände att de ogillar blodtörstande judar när de läste Boströms artikel. Det var effekten av artikeln. Såklart.

När ska Israel och judar sluta se sig själva som offer? När ska resten av världen sluta se dem som offer? Vi kan inte envisas med att peka på förintelsen och säga app-app-app så fort någon har en beef med judar eller israeler. Det är dags att ta av stödhjulen och växa upp nu.

Jag brukar säga att jag önskar att Carl Bildt inte var på fel sida av den politiska skalan, för han är fullständigt lysande, och så även i denna röra. Någon annan jag inte kan få nog av, sen jag nyligen upptäckte henne, är Anna Ekelund, som också uttalat sig i frågan.

Jag: en besserwisser?

augusti 21, 2009

Jag har blivit kallad besserwisser både en och två och tre gånger i mitt liv. Ja, jag kan ha en tendens att vara lite bajsnödig ibland, men jag vill gärna framhålla att jag inte rättar någon för att göra mig viktig på deras bekostnad. Det är inte avsikten. Jag vill dela med mig av det jag vet, och jag hoppas att andra vill dela med sig till mig. Om jag spottar ur mig förljugenheter så hoppas jag att någon hjälper mig att komma till rätta med detta.

Jag har länge gått på idén om besserwissrande som något negativt, och har verkligen försökt motstå driften att korrigera min omvärld.

Det slog mig igår att detta är lögn och förbannad dikt.

Denna ovilja att ta till sig bättre vetande måste rimligtvis grunda sig i en rädsla för att bli utpekad som korkad. Det är en enkel utväg att påstå att någon annan trycker ned en istället för att acceptera sin begränsing och inse att de försöker hjälpa en att lyfta sig. Dubbelmoralen är sedan ett faktum då man använder ett nedsättande ord som besserwisser för att göra sig själv överlägsen och visa vem som är en bra människa och vem som är en dålig.

Hur kan detta vara allmänt accepterat? Är jag den enda som vill se en utökad intelligentia och inte tvärtom?

Festivalfrihet

augusti 21, 2009

Det är, tack och lov, Malmöfestivalens sista dag idag. Ett spektakel som jag alltid avskytt, men aldrig kunnat avfärda helt, då det alltid varit väldigt många bra konserter.

I år har konsertutbudet, och festivalen i stort, krympt. Åtminstone som jag upplevt det. Jag uppskattar absolut att jag inte i samma utsträckning behöver slåss med feta förortsgothare, jonglerande clowner och understimulerade högstadiekids när jag går till och från jobbet. Däremot är det väldigt tråkigt att kulturutbudet verkar decimerats. Jag har inte grävt så mycket i det, men jag gissar att Alliansen ligger bakom detta.

Det tidigare näst intill sinnessjukt bra musikprogrammet med temadagar för olika genrer, ett helt område för hiphopkidsen, en vackert belägen dansbana för de som gillar sånt, filmtält, ordtält, med mera – var är allt detta? Är det jag som inte läst programmet ordentligt (webbversionen av festivalprogrammet är för övrigt under all kritik – lycka till att hitta något där)?

Jag hittar tyvärr inte artikeln, men en malmöpolitiker sa efter föregående festival att malmöiter inte uppskattar festivalen, utan att de enda som bryr sig är människor från kranskommuner som kommer in och äter älgkebab, och att hon därför anser att festivalen bör läggas ned. Hade verkligheten varit sådan, då hade jag hållt med henne – varför ska Malmö ha en festival dit folk bara svärmar för att äta bakteriehärder och köpa drömfångare? Nu vet ju alla, utom kulturfientliga människor och sura pensionärer, att festivalen de senaste åren har uppskattats för sitt breda utbud.

Vad kan vi då dra för slutsats av detta? Politiker vill lägga ned festivalen på grund av bristande intresse. Intresset är inte bristande. Hur löser de detta? Försämra festivalen till den grad att det enda som återstår är en scen med NRJ-artister, dålig mat, försäljning av undermåligt silver och ett gäng förortsfetton som uppskattar det. Plötsligt finns det ingen anledning att ha kvar festivalen. De snåla högersvinen har vunnit igen. Årets Malmöfestival är inte förnyad, den är första steget mot en nedläggning.

Är det så att det saknas pengar, så kunde jag gärna sluppit fittrosen i Folkets park och i stället lagt de, vad jag förstått, tre miljoner den kostade på att låta Björn Ranelid och Bruno K Öijer ordbajsa ikapp i något kulturelitistiskt spektakel på festivalen.

Avslutningsvis måste jag nämna knallarna! Denna fantastiskt verklighetsfrånvända grupp av affärsidkare som försöker skylla minskad försäljning på dålig placering av marknadsgatan. Har de aldrig funderat över vad de egentligen sitter och säljer? Drömfångare, t-shirts med tokiga motiv, fotbollströjor, indianfjädrar, snusdosehölster, lakritsremmar och – sist men definitivt inte minst – silversmycken.

Anledningen till att de säljer mindre i år är – förutom den uppenbara, att festivalen lockat mindre folk – att människor nu måste söka sig till dem aningen mer aktivt, eftersom de inte fyller upp hela gågatan genom city. Deras försäljning bygger på impulsköp. Vissa impulsköper kanske som en form av tröstätande för att stå ut med ångesten av att befinna sig på festivalen, men de flesta handlar antagligen av den enkla anledningen att de saknar smak, är fulla eller är lite dumma i huvudet.

Frågan som kvarstår är nu varför i helvete jag igår kom hem från festivalen med en kudde med broderat motiv föreställande en Lord Nelson-liknande dalmatiner med hatt och jacka?

Plötsligt händer det

augusti 21, 2009

För tio år sedan ägnade jag väldigt mycket tid åt att skriva.

Nu är det dags igen.